Epoken Lundvall -del 1 - Fresks
Hoppa till innehållet

Två världskrig, snus, vin och sill

Familjen Lundvall var den som drev och utvecklade verksamheten under 1900-talets början och ända fram till 1984.

En period under vilken två världskrig avverkades, det svenska samhället kom att utvecklas enormt på många sätt och Fresks verksamhet bytte inriktning i takt med att förutsättningarna förändrades.

J.A.( Jonas Albert) Lundvall, som föddes 1871 i juni, var den som köpte företaget av David Fresk. Året därpå blev hans bror A.W. (Anders Widar) Lundvall delägare. Båda bröderna hade gedigen bakgrund inom handeln. A.W. började sin bana som affärsman på Frösö Läger. Efter att ha skaffat sig kunskaper om yrket övertog A.W. 1885 en diversehandel längre ned på Prästgårdsgatan, som han gjorde väldigt lönsam. J.A. hade gått handelsutbildning i Sundsvall och arbetade i affär där innan han 1898 kom tillbaka till Östersund, då som chef för Jämtlands Import- och Lysoljebolag.

A4s-musikkår-Stortorget-1922När bröderna tog över den rörelse som Robert Fresk byggt upp inleddes ett kompanjonskap som skulle vara i 25 år, till dess att A.W. avled den 1 november 1925. A.W. var VD fram till sin död, då J.A efterträdde honom. 1937 avled även J.A. och ledningen övertogs av hans son Anders som var verksam fram till sin pension 1968 och hans son Jan Lundvall blev sedan tredje generationen Lundvall som drev Fresks.

Från sekelskiftet mellan 1800- och 1900-talet skedde det mycket inom svenskt näringsliv, bland annat ökade exporten av varor utomlands och fler varor dök upp på den inhemska marknaden. Både grossisterna och detaljisterna ökade, tack vare näringsfriheten. Senare, efter första världskriget, kom de tekniska framstegen i en allt snabbare takt. Snabbare och mer omvälvande effekter än någonsin tidigare.
När 1900-talet var ungt bedrev bröderna Lundvall betydande handel med matvaror och alkoholdrycker. Från 1870 till 1910 hade handeln i Östersund ökat sjufalt. Exklusiva viner, snus, sill och amerikanskt fläsk var attraktiva varor för Östersundsborna, i alla fall den del av dem som hade det så gott ställt att de kunde unna sig av detta livets goda.
Familjen Lundvall byggde vidare på den framsynthet som präglat företaget redan under Robert Fresks dagar och utvidgade kontaktnätet som skapats. De införde nya varor i sortimentet, utvidgade partirörelsen och omsättningen ökade stadigt. Många byggmästare, målarmästare och liknande fanns i det allt mer omfattande kundregistret.

Fresks-affär---rejäl-kassaapparat1910I likhet med Robert Fresk var Lundvalls även aktiva utanför den egna firman, som medlemmar av stadsfullmäktige, som styrelsemedlemmar i Östersunds Handels- och Industriidkareförening och som initiativtagare till Föreningen Gamla Östersund. När familjen Lundvall 1903 lät bygga ett femvåningshus på Stortorget 6, kvarteret Buntmakaren, blev det mycket omtalat, mycket tack vare en hiss i lager- byggnaden. Det var ett lika modernt som spektakulärt bygge på den tiden. Hissar var extremt ovanliga och den installationen var den allra första i Östersund.


Fresks importerade vin från utlandet som såldes på fat till gästgiverier runt om i Jämtland, utöver att flaskor såldes över disk och beställdes i den egna affären. Företaget hade dessutom ensamrätt på försäljningen av Ljunglöfs snus. Till Östersund kom vagnslaster som lastades av och sedan såldes till detaljister. Vinlistan från 1900-talets första årtionden visar att de viner som Fresks sålde var av hög kvalitet. Här fanns även sherry, madeira, port och champagne. Några av de märken som såldes då, säljs i dag på Systembolaget och kostar nu långt över 1 000 kronor styck. Än idag finns detta starka intresse kring vin bevarat hos den nuvarande ägarfamiljen Oscarson med yngste sonen Jan i spetsen. Däremot tillåter ju som bekant inte den svenska lagstiftningen försäljning av alkoholhaltiga drycker utifrån det svenska affärsmonopolet. Annars hade det nog med all sannolikhet funnits vin i Fresks sortiment även i dessa dagar. Försäljningen av vin upphörde nu redan 1917. Samma år infördes motboken i hela Sverige, på vissa platser hade den gällt redan tre år tidigare, och syftet med den var att minska försäljningen och bruket av spritdrycker. Men att motboken skulle ha något med Fresks beslut att göra, kan vi nog avskriva. För vinförsäljningen berördes till en början inte av restriktionerna, vin och öl inbegreps först senare.

Godtemplarhuset

Däremot var Godtemplarrörelsen enormt stark i Östersund. Deras tes var att alkohol var roten till all ondska. Östersund blev ett av världens starkaste fästen för nykterhetsrörelsen och att i den miljön bedriva import och handel med vin kan inte ha varit enkelt. I en folkomröstning i Jämtland 1922 om rusdrycksförbud vann Godtemplarrörelsen med 72,2 procent av rösterna. Men förbudet blev ändå inte av, eftersom majoriteten av den svenska befolkningen röstade mot ett förbud.
1917 skedde för övrigt en storstrejk i Östersund, då över 4 000 demonstranter samlades framför Rådhuset för att kräva sänkt pris på exempelvis mjölk och ved. Detta i spåren av det första världskriget och den ryska revolutionen, som lett till ransonering av livsmedel och allmän nöd.
Inte blev det bättre av att Spanska sjukan tog mängder av liv året därpå.

Östersund led under mellankrigsåren av både depression och hög arbetslöshet.
Men för Robert Fresks Eftr. kom det ändå att gå bra. För stadens parti- och grosshandlare i stort var det riktigt bra tider. Östersund, dit industrialiseringen inte nått i någon högre omfattning som på många andra håll i landet, var ett norrländskt centrum för handel och när Inlandsbanan byggdes förstärktes detta.
Det ökade användandet av bilar, bussar och lastbilar gjorde även sitt till för att förenkla transporter och ta sig fram snabbare än tidigare. Något som påverkade hela näringslivet avsevärt. På 1920-talet startade den första busslinjen mellan Östersund och Brunflo, och tiotalet år senare var busslinjerna fler än 40.
I detta sammanhang kan nämnas Fresks grossaffärer som med hjälp av handelsresande kom igång först under detta årtionde. Tidigare hade all försäljning, förutom den över disk, skett via telefon eller per post.
1925, 63 år efter det att företaget bildades, registrerades Robert Fresks Eftr. som aktiebolag. Närmare bestämt den 1 september det året, enligt handlingar från Kungliga Patentoch Registreringsverket.
Med tiden kom Fresks att dela på partihandeln och speceriaffären. ”Fresks Specerier” skildes från den övriga verksamheten under 1930-talet. Men båda verksamheterna låg vägg i vägg.
1936 övertog Fresks AB Östersunds Färghandel, som funnits sedan 1914.

När Fresks fyllde 80 år gjorde Östersunds-Posten en stor intervju med direktör Anders Lundvall. Han berättade då att företaget 1942, mitt under brinnande världskrig, noterat en omsättningsökning av 331 000 kronor, ”… en icke föraktlig siffra som gläder oss och ger oss goda förhoppningar för framtiden.” Den totala omsättningen uppgick till 2 258 000 kronor.

Anders Lundvall delade också med sig av sina teorier till att Fresks haft en så god utveckling, trots oroliga tider och ökande konkurrens från andra partifirmor:
Jag vill framhålla det förtroende som våra kunder visar vårt företag och som skall bli oss en allvarlig strävan för framtiden att vidmakthålla. Vi bygger på gamla stabila traditioner, som vi söka upprätthålla efter bästa förmåga och det är glädjande att konstatera att våra kunderuppskattardetta. Ett femtiotal kunder i Jämtlands län räknar vi till ”A-kunder”, dvs.de, som i vårt bolag ser sin huvudleverantör. Till vår kundkrets har vi förmånen att räknai övrigt praktiskt taget samtliga privata handlare i distriktet, även som länets industrier,statligaoch kommunala verk.
Jag tror att anledningen till detta förtroende är att vi hittills lyckats i våra bemödanden attsälja förstklassiga kvaliteter till fördelaktiga priser. Andra orsaker är vår goda lagerhantering,vår kundtjänst – mycket viktig faktor i dessa tider – och vårt tillmötesgående mot kundkretsen. I vårt handlande har vi nämligen alltid tänkt på kundernas bästa i vetskapen om, attdetta även är oss till gagn. En viktig regel vid vår försäljning har alltid varit att ej ”pracka”på våra kunder mer varor och andra varor än de behöver, ty ett för stort och delvis okurantvarulager är oekonomiskt för detaljisten och gör denne sämre rustad, när tiderna blir dåliga. Vi har också aktat oss för att följa andra kolonialvarufirmors exempel och börja sälja manufakturvaror,porslin etc., då vi ej anser oss behärska dessa branscher.

Vidare riktade Anders Lundvall en önskan om att handeln i världen skulle förbli fri, för alla länders bästa.
Vårt företag är en god representant för den fria handeln, betonade han också.

Medarbetare-1951
Personalbild från 1951

Nedre raden från vänster:                          

Mellanrad från vänster:                                            

Tredje raden från vänster:                                     

Karin Hedström, fakturering

Olle Thorsson, chef Östersunds Färghandel

Fritz Fridström, kontorsbud

Karin Nilsson, sekreterare

Reinhold Örner, försäljare

Rune Mellergård, färghandelsbiträde

Svea Britt Isaksson, bitr. kassörska

Pelle Andersson, lagerarbetare

Pär-Erik Jonasson, kolonialsäljare

Märta Stål, speceri

Tore Jonsson, färghandelsbiträde

Kjell Örnberg, kontorist

Birgit Nilsson, kassörska

Karl-Erik Olander, chaufför

Bror Sivertsson, chaufför stadsbil

Svea Dahlberg, kontorsbud

Bengt Gulle, inköpskontorist

Lars Danielsson, gårdskarl och lagerarbetare

Britt Hedström, fakturering

Kjell Unnerby, resande

Översta raden från vänster:        

Marianne Engström, färghandelsbitr.

Nisse Andersson, kontorist

Hilding Carlén, lagerarbetare

Mary Laurén, kontorist

Helmer Magnusson, kamrer

Gösta Berg, turbilschaufför

Maj-Britt Dalén, kontorist

Anders Lundvall, VD och 40% ägare

Berndt Nilsson, lager färghandel

Fru Danielsson, städerska

Nils Hedberger, lagerchef

Kalle Bodell, lagerarbetare

 

Erik Mårtensson, chef speceriaffär

Acke Nordin, lagerarbetare

 

Folke Hägerström, chef byggavdelning

Konrad Stenlund, biträde speceriaffär

 

Tedde Backman, chef kolonialvaror

Knut Runsten, biträde speceriaffär

 

 

Sven Örtengren, chef Östersunds Färghandel, filial

 

 

1956 avled Alice Lundvall, hustru till A.W. Lundvall. Hon var den sista representanten för den äldre generationen Lundvall och VD Anders Lundvall var noga med att i ett yttrande påpeka vikten av att de kvarvarande ägarna måste hålla ihop och fortsätta bröderna A.W.och J.A. Lundvalls verk.
”Om vi är eniga är det alla förutsättningar att lyckas, men äro vi söndrade kommer detförmodligen att misslyckas.
”Anders Lundvall betonade också att Fresks inte nödvändigtvis behövde drivas som ettstort företag, men att ”… det är önskvärt, då tiden ligger i drift för stor skala.
”I Sverige på den här tiden började de små lanthandlarna att bli färre. Trenden var den attstorköp i större samhällen och städer tog över allt mer av försäljningen.

GrosslagerNär Fresks den 1 oktober 1959 invigde sitt Cash & Carry med grosslager – ”Cashen” i folkmun – var det en satsning för att möta konkurrensen från de stora kedjorna som börjatetablera sig, bland annat ICA genom Hakonbolaget.
Men den kraftsamlingen skulle visa sig vara den sista på kolonialsidan.
När 1960-talet inte hunnit avverka ens två år, hade Fresks sålt av den av rörelsen som varit en av deras mest framträdande under alla år, även om handeln med färger, papp, fotogen ochbyggmaterial blev mer omfattande sedan vinhandeln upphört mer än 40 år tidigare.
Den 2 november 1961 såldes kolonialvarurörelsen till grossisten Isakson & Co som två år senare i sin tur sålde den till den växande jätten Hakonbolaget.
En epok var över. Nu började en ny.

Eldsvådorna på 60-talet

Explosion-i-Östersund1961 brann Fresks magasinsbyggnad ned totalt. Det fanns då i södra delen av staden.
Den 30 mars 1965 brann det vid Fresks lager på Bangårdsgatan. Den branden var både explosiv och mer omfattande än den första.
Branden startade i ett parti tjärdrevsbalar på en lastbrygga för att sedan sprida sig till ett förråd av tjärpytsar. När elden kom i kontakt också med oljor och annat lättantändligt material,blev förloppet mycket snabbt.
Det tog över fem timmar att släcka branden som ödelade två byggnader och förstörde varortill ett värde av över 100 000 kronor.

– Jag var därefter alltid paniskt rädd för bränder under hela min tid på företaget, berättar Bengt Gulle, som jobbade på företaget under nästan hela sitt yrkesverksamma liv och under en lång period som VD.
Han var en av dem som sedan deltog i städningen efter branden där också ett stort antal rutor i en närliggande fastighet förstördes av tryckvågen av den explosion som uppstod när explosivt material antändes.

Se även tidningsurklipp - "Fresks brinner 1965" under pdf-filer här ovan

 

Produkten har lagts i varukorgen