Robert Fresk - Fresks
Hoppa till innehållet

Robert Fresk - född till affärsman

Den 25 oktober 1838 föddes Robert Fresk på Värmdö i Stockholms skärgård. Vad fick honom att utvecklas till den entreprenör och framgångsrika handelsman han blev? Mannen som grundlade den rörelse som 2012 fyller 150 år. Bilden av Robert Fresk är den av en lika målmedveten som affärsmässigt talangfull person, som nog tidigt hade tankar på att bli företagare. Att det fanns företagare inom familjen hade säkerligen också stor betydelse för yrkesvalet.

Släkten Fresk, som haft många rådmän och köpmän, härstammar ifrån Hudiksvall och har anor åtminstone så långt tillbaka som 1600-talet.
Egentligen var det två bröder som bar efternamnet Frisk och båda var köpmän på Storgatan i Hudiksvall. Den ene av dem, Lars, tog dock efternamnet Fresk för att inte de skulle förväxlas med varandra.
När Lars Fresks affär förstördes i en brand tog han 1796 sin familj med sig och flyttade till gården Elfvik på östra Lidingö där han byggde upp en klädesfabrik. En rörelse som kom att bli så välrenommerad att kung Gustaf IV Adolf besökte den.
Lars Fresk var en duktig och kompetent företagsman. Han blev sedermera riddare av Vasaorden och var även en av dem som förespråkade och var med om att bygga den första bron mellan Lidingö och fastlandet 1803.

Efter att Robert studerat i både Örebro och Stockholm började han som biträde på sin brors, Törner, manufakturaffär i Sundsvall.
Det var under en affärsresa med äldre brodern Törner som han 1858 kom till Östersund och Gregoriemarknaden, han bestämde sig för att stanna kvar i den jämtländska metropolen som grundats nästan 100 år tidigare av kung Gustav III. Östersund hade då börjat växa tack vare den ökade skogshanteringen. Senare på 1800-talet skulle Östersund växa om Frösön, som fram till dess varit större.
Robert Fresk, som var duktig med siffror och noggrann som få, blev anställd som bokhållare hos handelsmannen P.E. Hammarberg.

I takt med att Robert lärde känna Östersund och blev bekant med allt fler som bodde där, växte planerna på att starta en egen rörelse. 1862 tog han beslutet att förverkliga sin dröm. Han övertog då den klassiska Wikströmska affären i hörnet av Köpmangatan och Samuel Permansgatan, i den fastighet som kallades Stadsgården.
Det var att förvalta en legendarisk handelsfamiljs arv. Per Wikström hade startat sin firma redan 1810 och gjort sig ett namn som en aktad och respektabel person i staden. En av de viktigaste, i det Östersund som bara var 30 år ungt, när Per Wikström blev handelsman. Rörelsen hade senare drivits vidare av sonen Nils, sedan pappan dött 1838.

Fresks-affärFör det så kallade burskapet som köpman i Östersund fick Robert Fresk betala 30:25 kronor. Innan dess att han fick sitt tillstånd hade Robert Fresk dessutom fått avlägga en slags examen i räkning och skrivning inför en av lektorerna i det högre allmänna läroverket för att visa att han var duglig som köpman.

Det var med varor som bland annat mjöl, socker, tobaksvaror (Ljunglöfs snus var en betydande stapelvara för företaget och kom i vagnslaster), vin och konserver som Robert bedrev handel. Ja, även kräftstjärtar, rysk kaviar och silke. För att inte tala om Amerikanskt fläsk, direktimporterat med båt från Chicago. Men, han sålde även papp, tjära, linolja, färgstofter, fönsterglas, krut och drivmedel för att nämna några exempel. Och när cement introducerades i Jämtland var det genom Robert Fresk. Med andra ord, Robert Fresk hade en imponerande diversehandel.

Senare kom han att starta upp även med partiaffärer, som främst mindre affärer på landsbygden kunna handla av. De kunde därmed täcka hela eller största delen av sitt behov genom att handla hos ett och samma handelsföretag. Av Fresks.
Vid den här tiden, i början av 1860-talet, bodde bara drygt 1 600 personer i Östersund. Det var mer lantliv än stadsatmosfär, trottoarerna var av gräs, inte sten, och den enda gatubelysning som fanns var den lampa som satt på Samuel Permans gata mellan två fastigheter.
En fördjupning i de sparade räkenskaperna för Fresks första verksamhetsår visar bland annat att inredningen av packbodar kostat 67:25 kronor, att kontoret kostat 12:63 kronor att reparera och att en ommålning av en skylt kostat 7 kr.
Den allra första dagskassan var på 220 kronor. Den första kunden tycks ha varit Räntmästare Hällberg som köpte medwurst, sötmjölksost och kapris.

AktiebrevElva år efter att Robert startat sitt företag flyttade han rörelsen till en ny lokal, vid östra hörnet av Storgatan och Stortorget. Adressen var Storgatan 19.
Fastigheten kom med tiden att kallas för ”Freska gården” eller ”Freskens gård”.
Robert Fresk, som etablerat sig som en aktad medborgare och affärsman, drev både lanthandel och partihandel, och hans stora kontaktnät, hans många uppdrag, bidrog till att det gick bra för honom.
Han var bland annat rådman, ledamot av stadsfullmäktige och direktör i Folkbanken.
Fastighetsaffären 1873 bedömdes dock som ytterst djärv. Läget ansågs som dåligt och somliga trodde att detta skulle innebära Roberts Fresks fall.
Så blev det nu inte.
Robert Fresk var numera inte bara en driven köpman, han skötte också Jämtlands folkbank som han startat och han hade betydande kunskaper i ekonomi. Banken låg i samma byggnad som Fresks och det har berättats att om bankens kunder tyckte att kön til banktjänstemännen var för lång, så kunde de gå in till Fresks och utföra sina bankärenden där. Antagligen skapades det vid dessa tillfällen även merförsäljning för Fresks.
Banken skötte han när affären inte var öppen.

En av Robert Fresks barnbarn, med samma namn som han själv, har under senare delen av sin livstid ägnat mycket tid åt att fördjupa sig i sin släkts historia och i synnerhet då Robert Fresks d.ä. företagande.
– Jag har bland annat tillbringat många timmar på Landsarkivet i Östersund och tagit del av de över 20 000 ingående och 15 000 utgående affärsbrev och handlingar, liksom all bokföring, som finns bevarade från Robert Fresks år som företagare och ända fram till 1918, säger det i dag 92-åriga barnbarnet.
Han berättar om sin farfar som en affärsman som även var mycket aktiv i Östersunds Näringsliv i stort, inom politiken samt även inom kyrkan.

Marielunden,-Marielundsvägen-11

Robert Fresk hade en stor familj. Han fick tolv barn tillsammans med sin fru Marie.
Foto: Jamtlis arkiv

Han hade en stor familj. Tillsammans med min farmor Marie fick han tolv barn. Men sant är nog att trots att han värnade mycket om familjen, ägnade han den kanske inte all den tid som i alla fall barnen alltid ville.
Robert Fresks kristna tro var välkänd och varje arbetsdag inleddes med morgonbön tillsammans med personalen. Han hade inte mycket till övers för spritdrycker och det sägs att han vid ett tillfälle, sannolikt i ett utslag av frustration och ilska, slog sönder vinfaten som han själv köpt in för att sälja.
Fresks sålde dock även både nattvardsvin, företrädesvis Picardon och oblat till kyrkan.

En annan gång levererade han en psalmbok i stället för en beställd kortlek, till en brukspatron. Kortleken ansåg Robert Fresk kunna bidra till osunt leverne. Men brukspatronen blev mycket upprörd och hotade att skicka tillbaka allt han beställt, om inte Robert Fresk omedelbart köpte och levererade kortleken till honom. Vilket även skedde.

ROBERT-FRESKS-DYI Robert Fresks bokföring går det att se tydliga spår av hans religiösa hållning.
Under många år lät han varje bokslut avrundas med några ord från Bibeln, valda med utgångspunkt för hur året varit.
”Gifv oss vårt dagliga bröd” skrev han exempelvis i bokslutet till ett av de magra åren. Medan andra, mer lönsamma år kommenterades på ett mer optimistiskt sätt. Men några spår av girighet går det inte att spåra i kommentarerna.
I och kring det hårda nödåret 1867, då vinterkylan var sträng och sommaren kom sent, skördarna var usla och folk svalt, hade också Robert Fresk det jobbigt med sitt företag.
Robert Fresks introduktion till den kristna tron ska, enligt en jubileumsskrift utgiven av Östersunds församling ha skett via en predikan av statspredikanten J.A.I. Sundelin som Robert råkade lyssna på genom ett öppet fönster till den lokal där den skedde. När Sundelin pratade om liknelsen ”Skatten i åkern” lär Robert Fresk ha blivit så intresserad att han uttalat ”Jag måste veta mer om Jesus” och dagen därpå köpt boken ”Jesu liv” av den franske religionshistorikern Ernest Renan.
I juli 1864 bildade Robert Fresk Jämtlands läns missionsförsamling (som idag ingår i Evangeliska Fosterlands Stiftelsen, EFS) tillsammans med några andra unga män. Han blev själv församlingens kassör och var det fram till sin död.

En annan av Robert Fresks sidor var den som engagerad för dem som hade det svårt. Han visade stort intresse och stöttade Barnhemmet i Östersund och på flera olika sätt bidrog han till att göra situationen bättre även för samerna.
Sådant bidrog självfallet till att han aktades extra mycket och hans goda rykte gagnade säkerligen också hans affärer.
– Han hade både det hus inne i Östersund där han drev företaget och även hade sin bostad, men han byggde dessutom en lantgård i Odensala som han döpte till Marielundsgården efter sin hustru och där familjen bodde på somrarna, säger barnbarnet Robert Fresk.
Marielund heter stadsdelen än i dag.

Kuriost är att Robert Fresk, prydligt och detaljerat, skrev ned i bokföringen att han inför julen 1862, sin första som köpman, plockat ut för eget bruk ur företaget bland annat en mössa för 3:50 kronor, en burk hårpomada för 1:25 kronor och två tandborstar för vardera 75 öre.

– Min gissning är att en av tandborstarna var en julklapp till Marie som han då uppvaktade. Tandborstar var inte så vanliga på den tiden och att äga en tandborste var säkerligen någonting fint, säger Robert Fresk d.y.
Det var först på 1900-talet som fler än de rika och välbeställda kunde unna sig riktiga tandborstar. När Robert Fresk var i medelåldern och, som alltså förmodas, ville ge sin blivande hustru en gåva, var tandborstarna ofta tillverkade av exklusiva material som elfenben och silver. Borsten var gjorda av till exempel svinborst eller hästtagel.

Under Fresks första år som handelsman sköttes de flesta transporterna av varor via hästforor och båt. Sjöfarten på Storsjön var livlig och sjösystemet från Kall välanvänt. Men det var överlag både tidskrävande och besvärligt att enbart kunna transportera på dessa sätt.
En stor del av varorna tog Robert Fresk in via Tröndelag på andra sidan gränsen, där båtar från bland annat engelska Hull kom fullastade till Trondheim och därifrån togs varorna till Östersund via vägen över Storlien.
Fraktkostnaderna var väldigt betungande och varje lass till häst var sällan mer än 300 kilo.
LOK1882 kom järnvägen till Östersund och det skapade nya möjligheter för många, samtidigt som kostnaderna för handlarna sjönk. Det gagnade också kunderna. Det krossocker som 1862 kostade 1:30 kronor kilot, kostade 50 år senare bara 66 öre. En halvering alltså. Liknande jämförelser kan göras med till exempel vetemjöl och havregryn. En stor del av förklaringen till de lägre priserna var de billigare fraktkostnaderna.
Järnvägen medförde ökad närhet till Sundsvall i öster och Trondheim i väster och ökade drastiskt Östersunds attraktionskraft.
Nu kom Östersund att växa snabbare än någon annan stad i hela landet och folk från både landsbygden och nybyggare flyttade hit.
Handeln blomstrade och därmed också Robert Fresks affärer, och innan sekelskiftet hade han blivit en mycket förmögen man.
Men endast 51 år gammal, den 1 juni 1889, avled Robert Fresk av cancer i magen. Magkräfta, som det kallades då.
Företaget sköttes fram till 1897 av sterbhuset innan David Fresk, en av Roberts söner, köpte och drev det fram till den 1 juni 1900. David var förresten pappa till Robert Fresk d.y.
Efter David Fresk inleddes den Lundvallska eran, som kom att bestå ända fram till 1984.

 

Produkten har lagts i varukorgen