Strömbergs Färg (Sundsvall) - Fresks
Hoppa till innehållet

Strömbergs Färg

Olof Niklas Edström

1789 föddes Olof Niklas Edström på Frösön. I början på 1800-talet flyttade han till Sundsvall där han köpte en liten kryddbod som låg i stadsdelen ”Väst på stan” vid den Näsmanska gården. Denna gård låg rakt nedanför Galgberget eller Väderkvarnsbacken, som den då hette. Edström köpte även gården och startade upp sina affärer. Han förde såväl manufaktur som specerier av olika slag och sålde även i parti.

1817 gifte han sig på Västanå bruk med Märta Catarina Forssgren, bördig från Tynderö.

När det stora marknaderna inträffade i de västliga medelpadsocknarna och framförallt på Frösön (i Jämtland), utgick ett ringlande tåg av hästforor från den Edströmska boden. På första foran satt patron själv och bredvid honom hade han sin hustru Catarina.

Affärerna växte och stugan blev trång. När en av Sundsvalls finaste och största hus på Stora Gatan (Storgatan) blev till salu, slog Edström till. Han köpte fastigheten och flyttade sin affär. Byggnaden låg i hörnet av nuvarande Storgatan-Varfsgränd. Här blomstrade affärerna och blev med tiden stadens förnämsta speceriaffär.

Olof Niklas fick smak för större affärer och fick vidare vyer. Tillsammans med A O Wallenberg byggde de segelfartyg som kom tillbaka fullastade med viner, tobak, salt och kryddor. Dessa importvaror fick hans kassakista att svälla ytterligare. (AO Wallenberg är den ryktbare grundaren av den Wallenbergska dynastin, men under denna tid var han stationerad i Sundsvall som chef för ett båksmanskompani.)

Under årens lopp hade det Edströmska hemmet blivit en samlingspunkt för allt vad den lilla staden kunde bjuda av fint och förnämt. Det ansågs helt naturligt att när kronprins Karl (senare Karl XV) skulle besöka staden 1858 så fick han bo hos Edströms på Stora Gatan.

Paret fick 3 barn, 2 pojkar och en flicka. Den förstfödde pojken och flickan dog innan vuxen ålder. Mellanbarnet, Olof August, fick en omsorgsfull uppfostran med flerårig utlandsvistelse och tillfälle till att i Stockholm frottera sig med tidens berömdheter, som Jenny Lind, Lars Hjortsberg, Emelie Högqvist m fl. Allt grundläggande teaterintresse som efter hemkomsten till Sundsvall satte spår i bildandet av ett amatörsällskap, bestående av stadens créme de la créme.

Mer fakta om August Edström

Åren gick, Olof Niklas Edström hade som alla andra åldrats och intresset för detaljhandeln hade gått tillbaka. I synnerhet som inte sonen visade något intresse för affärsverksamheten. Så småningom självdog denna gren av den gamle Edströms vittomfattande företag och i april 1871 somnade han själv in.

 

Gustaf Wilhelm Strömberg

Gustaf-Wilhelm-Strömberg.jpgI samband med bouppteckningen bjöds fastigheten till försäljning. Redan år 1860 hade en ung man med apotekarexamen inrättat en kemisk-teknisk fabrik i de forna Edströmska affärslokalerna. Han hade även blåst liv i den gamla speceriaffären. Denne man – Gustaf Wilhelm Strömberg – köpte nu även denna en av stadens förnämsta fastigheter.

Anton Gustaf Wilhelm Strömberg, föddes 25/12 1832 i Vimmerby i Kisa socken i Östergötland. Efter att ha genomgått studierna vid Linköpings läroverk blev han elev på akademiska apoteket i Uppsala. Han avlade sin examen som Farmacie kandidat 1852. Han erhöll anställning som laborant på apoteket i Sundsvall (numera heter det ”Gripen”). Han stannade där till 1855 för att fortsätta sina studier och 1857 avlade han apotekarexamen. Därefter utsågs han till föreståndare för apoteket i Umeå. Efter att ha arbetat där i drygt två år, tog han åter anställning på apoteket i Sundsvall under något år, fast nu som receptarie.

Den 31 maj 1860 hade Hantverksföreningens fullmäktige sammanträde i rådhuset i Sundsvall. I protokollet för denna dag kan man läsa:
S.D. Föredrogs Apothekaren Anton G Strömbergs ansökning att här i staden få tillstånd få anlägga Fabrik för tillverkning af Chemiska fabrikater. Fullmäktige tillstyrker för sin del Strömbergs ansökning

Det fanns på denna tid knappast några förutsättningar för att i Sundsvall få tillstånd för ett nytt apotek då staden ansågs för liten för det. Därför tog Strömberg konsekvenserna och lämnade apotekarbanan för att få tillfälle till att grunda ett eget företag. Däremot kallades affärsverksamheten vanligtvis för "Lilla apoteket” i folkmun under starttiden.

Den 28 juni 1860 kunde man läsa följande tillkännagivande i Sundsvalls-Posten:

Undertecknad som efter erhållet vederbörligt tillstånd anlagdt fabrik härstädes för beredande av chemisk-tekniska fabrikater, mineralvatten, mousserande drycker mm. Äfven som drifvande af Handels- och destillationsrörelse rekommenderar sig hos ärade puoliken att vid förefallande behof komma i vänlig åtanke, i öfrigt hänvisande till de särskildt i denna tidning förekommande specifikationer.
Sundsvall i juni 1860
G. Strömberg
Examinerad apothekare

Några veckor sendare påträffades följande annons:

CHAMPAGNE MONSEUR
artificiell pr 1/1 bout. 3 rdr ” 1/2 ” 1:60 öre
tillverkas och försäljes hos G. Strömberg.
Obs! Då allt Champagnevin som från utlandet inkommit är beredt af samma beståndsdelar och på samma sätt som det af mig tillverkade, hoppas jag att hvarje köpare vid jämförandet af varans qvalitet skall bli fullt tillfredsställd.
G. Strömberg.

Därefter kan man i Sundsvalls-Posten då och då få se hans annonser där han meddelar att ”rening och destillation af brännvin verkställes till billigt pris hos Strömbergs” eller ett meddelande om att han tillhandahåller parfymer ”i godhet täflande med öfriga in- och utländska på flaskor prydliga för toiletten” och till ett pris som var mycket lägre än vad Sundsvallsborna tidigare varit vana med. Sålunda tillverkade han tvål från 75 till 8 öre/skålpund och sodatvål från 75 till 25 öre/skålpund. Vad gäller brännvinsförsäljningen så måste han ha verkat underminerande på de övriga sprithandlarna – och det fanns många sådana – ty kort tid sedan han själv börjat sälja brännvin ”om minst 15 kannor” i stöten, som det en annons i Sundsvalls-Posten som andas en viss förtrytelse:

Priset å brännvin i minut nedsatt till 1 rdr 67 öre pr kanna på förekommen anledning
Aug. Sundberg, Gust. Wessblad, F.L.Boström

Andra artiklar som han tillverkade var bl a fin, raffinerad Lampolja, Belgisk vagnssmörja, färgstoff och målarfärger. Övriga artiklar som han sålde var Postpapper från 10 Rdr pr ris, Skålpennor, sorteradt lager, Skrifbläck, utmärkt godt, Kopiebläck, saxiskt, Dito svenskt kopiebläck, Linierbläck, rödt och blått, Lack, rödt och svart, Munlack till billigaste pris, Utsäde och fröer, Massor af delikatesser förutom krukrussin, inlagd hummer, rökta benfria skinkor, franska ärter och parafinljus

Av senare annonser framgår att hr Strömberg öppnat en vattenfabrik, där mineralvatten av alla hittills kända slag tillverkas och expedieras å ½ bout. på möjligast korta tid efter det beställningar ingått.

Strömberg var en driftig karl, som inte stannade enbart vid detta utan även startade en kolonialvaruaffär – i parti och minut – som liksom hans kemisk-tekniska affär blev stadens största. En hel del av dem som sedermera räknats till Sundsvalls främste affärsmän började sin bana hos honom. Den enda nu kvarlevande torde vara Petrus Olsson.

Strömberg anlade även Tands kalkfabrik i Jämtland, varifrån Sundsvall försågs med kalk för murbruk vid återuppbyggnaden efter branden. Frakterna – man måste förstås anlita hästskjuts – ställde sig emellertid för dyra, och kalkbruket blev ingen lysande affär. Men tänk om man haft en järnväg!

Strömberg deltog även i stadens offentliga värv, såsom ledamot av stadsfullmäktige och drätselkammare samt ordförande i brandskyddsnämnd och fattigvårdsstyrelse m.m. Det frivilliga skytteväsendet hade i honom en varm vän och han erhöll Västernorrlands läns skytteförtjänst medalj i guld.

Strömbergs-färg-9april-1954-NIB-4716-02

Den Strömbergska affärsfastigheten låg även före branden på samma plats, där Strömbergska färghandeln allt fortfarande ligger. Vid den stora sommarbrasan 1888 strök naturligtvis byggnaderna med, och Strömberg uppförde därefter det nuvarande stenhuset i hörnet Storgatan – Thulegatan, ritad av den då unge stockholmsarkitekten Ernst Stenhammar. Han öppnade där på nytt sin färghandel och den kemisk tekniska fabriken inrymdes i källaren. Kolonialvaruaffären brydde han sig däremot inte om att ta upp igen.

Gustaf Wilhelm Strömberg drog sig tillbaka från affärerna 1904, han avled 1907. Tre år dessförinnan hade han emellertid överlämnat sin affär till sin då endast 21-årige son, Erik samt till en av sin mångårige medhjälpare, Emil Johansson. Den sistnämnde utträdde år 1922, då affären ombildades till G Strömbergs Eftr. AB där samtliga aktier tillhörde Erik Strömberg.

 

Erik Strömberg

Den dåvarande affärslokalen på Storgatan 36 var bara en helt liten butik, fast efter den tidens förhållanden tip-top på alla sätt.

Direktören och numera konsuln Erik Strömberg hade kanske inte så gott om rörelsekapital, men han hade ovanliga mått av energi, framåtanda och arbetsförmåga. Han byggdeupp den gamla välrenommerade firman till Norrlands utan gensägelse största företag i branschen.

Fastigheten byggdes om ett flertal gånger och nya grenar tillfördes verksamheten där särskilt den stora färgfabriken torde tillhöra det mera markanta. Men även minutaffären har omorganiserats och byggts om vid flera tillfällen och stod på toppunkten i svensk färghandelsrörelse.

När Konsul Erik Strömberg avled 30 april 1950, utbjöds aktierna till salu och övergick till AB Wilh Becker i Stockholm, som tillträdde firman den 1 oktober samma år. Som chef inträdde den mångårige medarbetaren disponent Karl Axel Nyberg, som även blev verkst direktör.

1950, då AB Wilh Becker övertog Strömbergs Färg med Karl Axel Nyberg som VD, var omsättningen 2.667 tkr. Antalet anställda 46 och vinsten 70 tkr.

Strömbergs-Interiör32 % av försäljningen var kontantförsäljning och resterande 68 % från kreditförsäljning. Detta berodde främst på försäljning till återförsäljare, lanthandel och på andra större orter färghandlare där.

Försäljningsdistriktet sträckte sig från Bergsjö i Söder till Näsåker i norr.

Västerut besöktes järnvägslinjen till Ånge och den västligaste kunden fanns i Ytterturingen. Betydande orter för större affärer var Härnösand, Kramfors, Väja, Bollstabruk, Nyland, Sollefteå, Långsele, Hammarstrand, Kälarne, Ånge, Fränsta och Stöde.

Industrin var också en stor konsument av färghandelsvaror och de mest betydande i den gruppen var SCA med alla sina fabriker och sågverk, Aluminiumkompaniet och Fosfatbolaget i Stockvik och Ljungaverk.

färgburkarMåleriet var under 50 talet inte den stora förbrukaren av färg som idag. Detta berodde på att den mesta färgen tillverkades av målarmästaren – linolja och pigment eller krita, lim och vatten – produkter som var billiga och gjorde att det var trögt med försäljningen när fabriksframställda färger skulle lanseras.

Förutom färger och köptes från fabrik, som t.ex. Chinalack från Dorch Bäcksin AB, Syntem från AB Wilh. Becker och Servalack från Alfort&Cronholm, så tillverkade Strömbergs egna produkter. Dessa var Oljefärg i kulörer, Stämpelfärg för skogsbruket, Fatfärg Grå för Vin&Sprit samt Blymönja och allehanda kitter. Den utvändiga färgen innehöll en stor del blyvitt och såldes därför i pris per kg. 

 

Karl Axel Nyberg

1958 övertog sedan Nyberg själv aktiemajoriteten och blev såldes ägare till det gamla minnesrika företaget. Antalet anställda var då 46 personer och omsättningen ca 2,7 milj kr.

RicinoljaFöretaget expanderade med ett allt bredare sortiment och modernare försäljningsyta. Artiklar som såldes var förutom färg och tapeter även skjukvårds-, tekniska-, tvål, parfym och Eau de Cologner, tandkräm, syror, kemikalier, kryddor av alla de slag mm. Tapetavdelningen sålde mest limfärgstapeter, tvättbara tapeter som var belagda med oljefärg, plastade tapeter.

Hyresbostäder uppfördes i rasande takt, det gällde ju att bygga bort bostadsbristen allt efter när staden växte. Rationella byggmetoder såg dagens ljus och sandspackeln uppfanns – denna kunde sprutas direkt på väggar och tak och ersatte putsningen som ditintills varit en mer tidskrävande metod

Under 1960-talet expanderade företaget genom etablerandet av filialer. 1962 öppnades en ny butik i Skönsberg och året därpå övertogs Nacksta Färg. 1964 köpte AB Wilh Becker ”Dorch Bäcksin” i Göteborg och 1966 övertar Strömbergs Bäcksins norrlandslager i Sundsvall.

1967 omsattes 8 miljoner kr och ant anställda var 61 personer. Filialerna avvecklades mellan 1967 – 1970. Sortimentet koncentreras och reduceras och 1970 är antalet anställda 30 personer

 

Ejnar Ekholm

1973 utsågs Ejnar Ekholm till VD och 1980 såldes Strömbergs åter till Beckers, som då ingick i Beijerinvest.

KA Nyberg var kvar som styrelseordförande fram till 1981 då Ejnar och hans fru Britt förvärvade aktierna av Beckers Färg AB.

TapetbokStrömbergs fortsatte att vara den ledande leverantören av färg och tapeter i Sundsvallsområdet och lönsamheten var god. Då kommunen hade gjort en ny stadsplan för innerstan och Ågatan – där butiken nu låg – gjordes om till bussgata, beslöt man sig för att omlokalisera företaget. Av kommunen blev man erbjuden en tomt i Nacksta industriområde.

I maj 1991 kunde portarna slås upp till de nya lokalerna och efter att under 131 år ha legat i samma kvarter hade nu företaget bytt adress. Under de första åren därefter jobbades man mycket i motvind. Flyttkostnader, dubbla hyror, luften gick helt ur byggbranchen några månader efter flytten. Kundförluster och vikande försäljning gjorde att de tre första åren gav negativt resultat. Men så småningom kunde kostnaderna bemästras och resultaten blev åter positiva. En bidragande orsak till högt var de höga räntekostnaderna, som gjorde att lokalkostnaderna de första åren var tre ggr högre än i de gamla lokalerna.

Och Strömbergs Färg levde vidare och firman blev 137 år.

brytmaskin1 december 1997 förvärvade Fresks aktierna i Strömbergs Färg och företaget drevs vidare i Fresks regi med Kjell Törnlund som ansv platschef. Kjell, som hade arbetat inom färgbranchen , dels som egen företagare och dels som representant åter flera färgföretag, började sin bana hos Strömbergs och fick nu föra företaget vidare. 2006 slogs företaget samman med Sundsvalls Trä – som tidigare hade varit i Fresks ägo sedan 2003 – till nya lokaler i Nacksta, där ett stort färg- och byggvaruhus öppnades.

2009 gick man tillsammans med ca 100 av Sveriges mest erfarna bygghandlare in i konceptet XL-BYGG

Numera heter man XL-Bygg Fresks.

Produkten har lagts i varukorgen